Grusväg & Gryta är min blogg om camping med barn och maten vi lagar på vägen. Jag heter Martin och bor i Stockholm med min fru och våra två barn. Vi har en VW California som vi är ute med så fort kalendern ger oss en lucka, och innan dess körde vi några år med taktält på en Volvo XC70.
Det mesta vi lärde oss då har följt med in i vanen. Det blir sällan några långa expeditioner. Oftast är det en helg på en grusväg utanför stan, några veckor varje sommar på Gotland eller Öland och, när vi har tur, en längre sväng utomlands.
Maten är halva anledningen till att vi åker. Campingmaten lagas på primusköket, på gasköket i vanen eller över öppen eld. Beroende på säsong och ambitionsnivå är en del förberett hemma så att det går fort på plats, medan annat lagas från grunden mitt ute i ingenstans, ibland med svamp eller bär vi råkat springa på i skogen. Här finns våfflor över elden, smørrebrød i skogen, en grillad macka till lunch och grytor för kvällar när mörkret och kylan lägger sig.
Jag skriver också om själva resandet, om taktält på Gotland med små barn, om varför vi bytte Volvon mot en California och om sådant man bara lär sig efter en blåsig natt på en parkering. Det mesta vi kommit fram till handlar om att packa mindre, hinna mindre och stanna längre på samma ställe. Läs gärna Taktält på Gotland med barn eller Ny (hus)bil, eller gå direkt till recepten.
-
Vad har hänt sedan senast?
I allra första inlägget här skrev jag att ingen hängde kvar på min gamla blogg, för att jag aldrig var konsekvent. Och sen gick det snart ett år utan ett enda inlägg. Det är slående. Men nu har jag chans att svara på frågan: Vad har hänt sedan senast?
Men det finns en förklaring. Den är inte särskilt rolig, men den är ärlig.
Först en vattenskada. Sen en flytt.
Den som varit med om en vattenskada hemma vet att det aldrig är ”bara lite vatten”. Det är avfuktare som brummar, utredningar som aldrig påbörjas eller aldrig tar slut och ett hem som plötsligt inte känns som ett hem. När vi kom hem efter 5 veckors semester förra sommaren, efter att det hade pågått både balkongrenovering och fönsterrenovering parallellt välkomnades vi till en oroväckande lukt, som visade sig vara en fuktskada från fönsterrenoveringen, i både kök och ena sovrummet.
När det väl hade åtgärdats hade vi bestämt oss att flytta, och först den 4 september i år lämnade vi ifrån oss nycklarna till den gamla lägenheten. Utrensning, stress att sälja och köpa, visningar, städning, visningar, städning, kartonger, packning och en hel del kvällar som försvann. Med två små barn och jobb på det lade vi all ork vi hade på att få vardagen att fungera. Vanen stod parkerad – med en stormskadad poptop dessutom. Grytorna stod nedpackade. Och bloggen – ja, du ser ju.
Men helt stilla stod vi inte
Mitt i allt hann vi faktiskt med en del. Vi tog vanen till en fjällstuga, och vi tog några one-nighters i Sörmland till våren. När sommar kom var jag själv iväg med två kompisar till ”die offroad messe”, Abenteuer & Allrad i Bad Kissingen, i Bayern. Sommarsemestern började på Legoland med två barn som var minst lika spända som jag själv var, med en veckas camping ned och upp. Därefter tog vi lång avkopplande ledighet på Öland för att bara vara och andas ut. I slutet av sommaren tog jag och barnen Calin till Gotland, där vi en gång knappt kunde sova i taktältet för blåsten, tog vi revansch, med ett stabilare och varmare boende.
Färre nätter i vanen än vi hade tänkt. Men de vi fick var bra. Abenteuer & Allrad, Legoland och Gotland får egna inlägg inom kort.
Och nu då?
Nu har vi landat. Kartongerna är uppackade och vardagen har snart hittat sin rytm igen. Då får jag förhoppningsvis chansen att komma ut mer, laga mat över eld igen, fota och skriva om det.
Jag lovar inte ett inlägg i veckan. Den läxan har jag lärt mig. Men jag lovar att det kommer mer.
Vi ses på grusvägen.
Martin